Mickeyboy - Ett enkelt men ändå rikligt liv!

Jag är en stolt Skåning, så är det bara. Jag kommer alltid att prata skånska, hur rik eller känd jag än blir så kommer jag aldrig att ändrat min dialekt. I bland när jag är ute i vimlet så får jag höra hur bredd skånska jag prata, att jag är en "riktig råskåning"- men ärligt talat så skiter jag i vilket, är man född till skåning så är man alltid en skåning, så är det bara. Enligt andra så är min dialekt en blandning av Malmöitiska och bondskånska, vilket många förvisso tycker är häftigt. Jag själv tänker aldrig på det, men vem gör det när den festar och är full? Ingen såklart... När jag medverkade i pratshowen Hannah 2002 så hörde jag själv att jag pratade ganska så bredd skånska, men många uppskattade mitt framträdande och tyckte det var roligt, vilket ju i sin tur var skoj för mig, så varför bry sig egentligen? Detta blogginlägg tillägnar jag alla skåningar som inte skäms över sin dialekt och som verkligen "brer" på extra mycket ute i festvimlet och bland alla fissförnäma...

Nu sitter jag och lyssnar på Danne Stråheds klassiker: "När en flicka talar skånska, ett språk som jag förstår" - Jag håller med Danne Stråhed i denna text, det är ett språk som jag verkligen förstår!

Puss och Kram
Mickeyboy

Detta är ett problem som jag verkligen försökt hitta något botemedel för, min fruktansvärda bakfylla som jag får i bland efter att jag har festat. Jag har genom åren provat massor med kurer, som att dricka litervis med vatten, MJÖLK, ta vätskebristtabletter m.m. men inget hjälper. Det enda som hjälpt mig någorlunda bra är faktiskt Proviva. När jag hade partner och vi hade varit och festat, blev jag oftast sjukligt bakfull, då fick hon alltid springa ner tidigt på morgonen och köpa Proviva till mig. Tyvärr hjälper inte Proviva fullt ut utan bara i bland. När jag är bakfull så är det inte lite huvudvärk och seghet som är det jobbiga, utan det är att jag hela tiden måste gå upp och spy, säkert 15-20 gånger tills jag inte har något kvar i magen, i bland spyr jag ren galla, vilket ju inte är så bra. Det känns oftast som världens maginfluensa fast 20 gånger värre, oftast har jag också en otrolig värk i hela kroppen, och detta är ingen normal bakfylla, inte vad jag har hört av andra i alla fall. Ursäkta att jag skriver om sådant här i bloggen, spy hit och spy dit, men jag vill verkligen få något råd av någon där jag INTE blir så j-vla dålig dagen efter. Nu vill jag inte få några kommentarer där det står: "Sluta drick sprit" - "Du får skylla dig själv" m.m. eftersom spriten till viss del ingår i det liv jag lever nu. Jag vill helt enkelt bara få ett bra råd, vad brukar du göra åt saken när du är riktigt bakfull?

Puss och Kram
Mickeyboy

Den dagen kan komma då min kropp ligger vit på ett vitt lakan på ett sjukhus och läkarna fastställer att min hjärna inte fungerar längre. Ge då mina ögon till en man som aldrig sett en soluppgång, ett barns ansikte eller kärlek i en kvinnas ögon. Ge mitt hjärta till någon vars eget hjärta bara givit honom ändlösa dagar av smärta. Ge mitt blod till tonåringen som drogs fram ur bilvraket, så att han får leva och se sina barn leka. Ge mina njurar till en människa vars liv vecka efter vecka är beroende av en maskin. Ta mina senor, varje muskelfiber och nerv av min kropp och finn en metod som gör det möjligt för ett invalidiserat barn att gå. Utforska varje skrymsle, ta mina celler om så behövs och odla dem så att en stum pojke kan heja på sitt favoritlag och en döv flicka kan höra regnet smattra. Bränn det som blir kvar av mig och sprid askan för vinden. Om ni måste begrava något, begrav då mina fel, mina misstag, mina svagheter och fördomar. Ge mina synder åt Djävulen och min själ åt Gud. Och om ni händelsevis vill komma i håg mig, gör det genom ett vänligt ord till någon som behöver det! 

Puss och Kram
Mickeyboy

Efter att jag slutat med att föda upp minigrisar och la ner hemsidan hösten 2007, har jag fått många frågor till min e-mail av människor som undrar varför o.s.v.? Därför har jag valt att skriva ner historien om vår minigrisuppfödning här i bloggen...

Jag personligen älskar minigrisar, redan 1997 skaffade jag min första minigris som jag hade hemma i vår lägenhet när vi bodde på Lindeborg i Malmö, jag var då 14 år gammal och gick på högstadiet i grundskolan. Pigge som minigrisen hette var otroligt charmig och go, och jag kallades kort och gott "Alex med grisen" av dem flesta på området där vi bodde. Jag hade ofta med minigrisen till skolan och han satt under min bänk och grymta på lektionerna, både lärare och elever tyckte detta var jätteroligt, och kallade honom "den sötaste eleven på skolan" ;o). Men tyvärr insåg jag som 14-åring att jag inte hade den tiden som krävdes för min lilla minigris, så jag valde efter bara ett år att lämna i väg honom på landet, där han fick chansen att vara ute ofta och träffa massa andra djur. Där ute på landet fick han det väldigt bra!

När min far tog över föräldrargården 2006 såg jag min chans till att börja föda upp minigrisar i stallet som stått tomt i många år. Jag frågade min far och han sa att det gick bra. Jag skaffade mina första avelsminigrisar sommaren 2006 och kom i gång med verksamheten ganska snabbt. Mot hösten 2006 kom den första minigriskullen och allt gick över förväntan, både jag och min dåvarande partner tyckte det var jätteroligt med dessa små kultingar. Vi sålde alla 4 kultingar på mindre än en vecka i början av 2007, efterfrågan på våra kultingar var väldigt stor. Våren 2007 bestämde jag mig för att skaffa ytterligare en liten galt och sugga. Jag fortsatte att expandera och skaffade efterhand en liten sugga till, då förfrågan på kultingarna var stor vid denna tidpunkt. Vi hade nu sammanlagt 6 avelsdjur i stallet. Sommaren 2007 fick vi en ny kull på 6 kultingar, och vi tyckte fortfarande det var lika roligt med våra minigrisar. Även denna kull fick vi sålt väldigt snabbt och planerna på att fortsätta med uppfödningen var självklara!

Vi satsade helhjärtat på våra minigrisar och la ner mycket tid och pengar på uppfödningen, vi gjorde en fin hemsida med information om vår uppfödning ute på gården i Östraby. Många intresserade hörde av sig till oss och allt såg väldigt ljust ut för framtiden, både jag och min f.d. partner tyckte det var väldigt roligt och vi höll verkligen på med något som intresserade oss båda. Efter en tid började jag märka på min far att han inte tyckte om att jag hade minigrisarna hemma hos honom, då han ville använda stallet till andra djur och verksamheter. Jag och min dåvarande partner sökte med ljus och lykta efter ett annat stall att kunna hyra för att fortsätta med vår uppfödning, men vi hittade inget i närheten av där vi bodde, vi letade t.o.m. efter en egen gård att köpa, men hittade ingen gård vid denna tidpunkt där vi verkligen ville bo. Efter många om och men så valde vi att sälja våra minigrisar och lägga ner verksamheten helt!

Vi personligen tyckte detta var mycket tråkigt då vi trivdes med våra djur, vår uppfödning och kunder som blev nöjda med sina köp av minigriskultingar från oss. Jag får fortfarande många e-mail och bilder av dem som köpte minigrisar av oss, och kultingarna verkar ha fått det väldigt bra hos sina ägare, vilket glädjer mig enormt. Hur framtiden ser ut för min del när det gäller uppfödning av minigrisar har jag tyvärr ingen aning om, kanske får jag möjligheten att börja föda upp minigrisar IGEN, men då ska det vara på en gård som jag äger och sköter helt själv. I dag ser man tyvärr massa annonser på Internet där många "uppfödare" mer eller mindre skänker bort kultingar hur som helst, detta är något som jag tycker är väldigt tråkigt då många kultingar på detta sätt kan hamna hos helt fel människor. Dock finns det några seriösa uppfödare kvar och dessa var till stor hjälp för oss då vi själva började föda upp minigrisar. Jag har valt att länka till några uppfödare nedanför till er som är intresserad av att skaffa en minigris eller bara få information om dessa intelligenta och roliga djur! 

Mika Uppfödning: http://www.minigris.com/ 

Gris-Eva's Uppfödning: http://www.minigrisar.se/

Puss och Kram

Mickeyboy